sexonthebeach

Fuck this shit, går ifrån mitt normala skrivande och skriver lite om vad som händer i livet i stället.  Inte lika kul kanske men de finns kanske nån där ute som finner det roande och kanske till och med en smula intressant. 
Anyway, är sjukt förvirrad just nu och känner mig på tok för sårbar för att de ska kännas helt ok.  Har av någon anledning kastat bort den skölden jag gått och burit på och låtit mina känslor få leva ut och ta överhand.  Brukar av någon anledning bara sluta med att jag blir sårad när jag låter hjärtat styra i stället för hjärnan och är sjukt rädd att samma sak ska hända denna gången.  Måste kanske leta åt den där skölden innan de är för sent..
Önskar att jag på något vis kunde få klara budskap från en kvinna för en gångs skull men det verkar vara i princip omöjligt, alltid är de nåt "men" eller ett "nja" eller ett "kanske" eller något annat jävligt värdelöst ord som varken betyder ja eller nej!  Hatar gråtoner..
Men allt kanske är ett resultat av att jag överanalyserar allt som sägs och händer men vad är de för fel med att ge raka svar som inte kan tolkas felaktigt, men i och för sig, då finns de ju alltid de att falla tillbaka på, missförstånd..
Jag vill bara vara lycklig men de är av någon outgrundlig anledning alltid någon eller något som kommer och vill annat.  Eller så vill de väl men de blir åt helvete ändå.

Och av någon anledning blir jag förbannad på alla dessa tysta minuter å skit som ska hållas för att de är så tragiskt att en idrottsstjärna dör. 
Varje dag svälter, misshandlas, våldtas, förtrycks, utnyttjas, plågas och mördas barn...många av dem har säkert aldrig upplevt äkta kärlek, glädje eller ren lycka...DE ÄR TRAGISKT!!

Nu ska jag leta åt sängen och fälla en tår för vart och ett av dessa barn men inte en enda för döda idrottsstjärnor.

Godnatt och må samtliga unga vakna i morgon och känna hopp för framtiden.