sexonthebeach

Sjukt nice dag, jobbat i huset, hängt med Jenny, ätit pizza, sett på när andra arbetat, tvättat Jennys bil och Jenny (så går de!), sett dead mans chest som jag somnade ifrån i går, planerat kommande helger och fick ta mig en kall i slutet på dagen. Kommande vecka blir fullproppad. Jobb mån - fre 7-16.
Måndagkväll, hänga med Phil och en löptur + styrka.
Tisdagkväll, säga hej då till far och Lena, klippa gräset runt huset, träning och förhoppningsvis serietittande med Jenny.
Onsdagkväll, löptur + styrka och serier/film.
Torsdagkväll, träning och mest troligt soffhäng.
Fredagkväll, ölintag och vara i dimman till på söndagmorgon.
Är öppen för förslag under helgen så länge de innebär minst 10 öl och vackra damer. (hur många spelar mindre roll)
Söndag = vilodag och soffhäng.

Gonatt!

Haha, hittade en rolig konversation i ett av mina block från universitetstiden.

Jag: Har svårt att koncentrera mig, tänker på i morrn...
Hon: Ahaa...spännande. Vad tänker du på?
Jag: Allt möjligt, att få hålla om dig, kanske tom lite snusk...ser fram emot i eftermiddag med.
Hon: Låter mysigt, ska vi se klart filmen med? =)
Jag: Absolut, kan kolla om vi hittar nån mer film också eller hinner vi med de?
Hon: :P Jodå, de kanske vi gör.
Jag: Låter bra, nåt mer eller annat du vill göra?
Hon: Äta lunch =) Kan firra nå gött.
Jag: Nåt godare än senast förslagsvis...
Hon: Typ.......TACOS =)
Jag: De blir kanon, tar fram köttfärs i kväll.
Hon: Och så handlar vi resten imåra.
Jag: Mmm...mysigt =)
Hon: De hoppas jag =)

Har en aning om vem de var men åldern verkar påverka minnet.  Kan med stor säkerhet påstå att lektionen nog inte var så intressant.

Första såten avklarad och ett stort grattis till F.S som fick skjuta sin första älg, en tjur på 4 taggar.  U.O fick nypa till på en 10-taggare och K.A fick skjuta en kviga. 
Själv har jag bara gått och gått och gått och gått samt sprungit å skrämt älgar för att få igen hunden.  Hoppas på lite bättre flyt nu på såt nummer 2.

Laters!!

Fuck this shit, går ifrån mitt normala skrivande och skriver lite om vad som händer i livet i stället.  Inte lika kul kanske men de finns kanske nån där ute som finner det roande och kanske till och med en smula intressant. 
Anyway, är sjukt förvirrad just nu och känner mig på tok för sårbar för att de ska kännas helt ok.  Har av någon anledning kastat bort den skölden jag gått och burit på och låtit mina känslor få leva ut och ta överhand.  Brukar av någon anledning bara sluta med att jag blir sårad när jag låter hjärtat styra i stället för hjärnan och är sjukt rädd att samma sak ska hända denna gången.  Måste kanske leta åt den där skölden innan de är för sent..
Önskar att jag på något vis kunde få klara budskap från en kvinna för en gångs skull men det verkar vara i princip omöjligt, alltid är de nåt "men" eller ett "nja" eller ett "kanske" eller något annat jävligt värdelöst ord som varken betyder ja eller nej!  Hatar gråtoner..
Men allt kanske är ett resultat av att jag överanalyserar allt som sägs och händer men vad är de för fel med att ge raka svar som inte kan tolkas felaktigt, men i och för sig, då finns de ju alltid de att falla tillbaka på, missförstånd..
Jag vill bara vara lycklig men de är av någon outgrundlig anledning alltid någon eller något som kommer och vill annat.  Eller så vill de väl men de blir åt helvete ändå.

Och av någon anledning blir jag förbannad på alla dessa tysta minuter å skit som ska hållas för att de är så tragiskt att en idrottsstjärna dör. 
Varje dag svälter, misshandlas, våldtas, förtrycks, utnyttjas, plågas och mördas barn...många av dem har säkert aldrig upplevt äkta kärlek, glädje eller ren lycka...DE ÄR TRAGISKT!!

Nu ska jag leta åt sängen och fälla en tår för vart och ett av dessa barn men inte en enda för döda idrottsstjärnor.

Godnatt och må samtliga unga vakna i morgon och känna hopp för framtiden.

Har konstigt nog varit väldigt lugnt på jobbet i dag så vad passar då bättre än att skriva av sig lite, här kommer mitt senaste verk.

Kylan har kommit och mörkret faller på
Jag vill inte vara ensam, önskar vi var två
I månens sken jag vandrar men trots stjärnor och norrsken känns världen tom och grå
Jag vill inte vara ensam, önskar vi var två
Gryningen kommer, visar mig vägen till hemmets tomma vrå
Jag vill inte vara ensam, önskar vi var två
Med ett leende så vackert och varmt du står framför stugan min
Aldrig mera ensam, för nu är jag din


Enjoy.

Då var man då på väg tillbaka till Flarken igen då och jag måste säga att jag har inte mått så bra som jag gör nu på väldigt väldigt väldigt länge, skulle gissa att jag känner mig "nästan" som om man varit på en öde ö i flera år och äntligen blir hittad och får återse sina nära och kära.  Har till och med fällt några små tårar bara av tanken på hur lycklig jag känner mig och dragit slutsatsen att jag nog aldrig mer vill lämna denna fantastiska lilla norrlandshåla.
Men med min tur träffar jag snart nån kvinna från andra sidan jordklotet som lurar iväg mig dit och håller mig inspärrad på vatten och bröd och låta hela socknen utnyttja mig sexuellt för att skapa en liten arme av små Micheavkommor.  Den som lever får se.

På dramafronten har det hänt väldigt mycket, njutit till fullo av de senaste veckornas intriger och strapatser.  Vissa strapatser kan jag dock erkänna var lite onödiga men ändå inget som jag ångrar.  Vad jag däremot ångrar är att jag tydligen har "vänner" som verkar tycka att det är ett väldigt intressant samtalsämne och verkar ha åsikter om vilka jag väljer att umgås med.  Vad har jag då att säga om detta.  Sköt erat eget, för de är inte direkt så att ni visat något intresse av att spendera er tid med mig så varför bryr ni er!?  Lågt, omoget och förbannat tråkigt men nu vet man i alla fall att ni inte är värda någon av min tid så jag är glad att jag umgås med andra.  Ha ett bra liv.

Nog med drama.

Ska på undersökning i morrn, tydligen var de intresserade av att göra några neurologiska studier på mig på universitetet på grund av min höga IQ och min otroliga förmåga att skriva en massa strunt.  Ska bli riktigt spännande men tror inte de kommer komma fram till något annat än att jag bara är en helt vanlig man i 30-årsåldern med normalbegåvning och livlig fantasi.  Ska också kolla upp min fotled som inte behagar att fungera tillförlitligt, lutar åt amputation och fotprotes men de ska nog funka de också.  Oroar mig dock för att man kan tappa lite kraft i juckningarna när man har sex på grund av att man bara har en fot att hjälpa till med, för inte har man väl fotprotesen på när man gökar, eller!?  Får hoppas att de bara är ett ledband eller nåt mindre viktigt som är skadat så jag slipper ligga vaken om nätterna och oroa mig över nya varianter på sexställningar.  Någon som har föreställt sig än hur sexet skulle se ut, trodde väl de, inte bara jag. 

Sen så är jag fortfarande småsugen på att skaffa mig en söt och trevlig tjej, vilken chock va?  Näe men de börjar som kännas att de är dags, enda problemet är att ingen ännu lyckats charma charmören från de norrländska skogarna så jag tänkte ge lite tips.
1. Jag tycker om när du tar på mig.
2. Om du bara vill.
3. Shut your mouth.
4. Violent pornography.
5. Drunken lullabies.
6. Let me entertain you.
7. Girls, girls, girls.
7 enkla steg och jag är din, så gott som i alla fall.
Seriöst så kräver jag väldigt mycket, mest troligt så mycket att inte många av er skulle ha en chans men känner du dig kaxig så ska du veta en viktig sak, jag tycker det är väldigt ocharmigt med kvinnor som inte lägger fokus på bara en man utan flera.  Jag vill precis som ni känna mig unik.  Lyckas ni med det så är ni på väldigt god väg.

Jag grät över min kära vän Mikael Hällström i helgen också, något jag inte gjort på väldigt länge och det kändes väldigt skönt att få ut lite.  Har sedan dess varit väldigt känslosam och inte klarat av några "känslosamma ögonblick" utan att börja gråta, det känns som att jag börjar hitta mig själv igen och mycket tror jag är tack vare flytten till Flarken, mitt hem.  Ser med spänning fram emot hur allt kommer utveckla sig, jag kanske till och med lyckas bryta ner min barriär helt och öppna upp mig igen, vilken härlig känsla de vore.
Nu ska jag i alla fall leta åt soffan och se på the notebook så jag får ut ännu mer.


Vila i frid - er förlista vän.

Long time no see, missed me?
Så va e ni sugna på, snusk, tips från coachen, kärleksdravel eller något från hjärtat?

Få se nu, på snusksidan har de inte hänt så mycket, eller rättare sagt ingenting men jag är inte bitter för de.

Tips från coachen...hmmm...håll ihop med tjejen ni hade när ni var 18-20 och nöj er med att de är halvbra, för när ni är 30 så är kvinnorna över 25 så förbannat inställda på vad de ska ha och är inte allt perfekt så duger de inte.  Dessutom är man för gamal för de under 25 för dom tycker att man är en gubbe så dom som kvarstår är dom kring 35 plus som redan har 2-3 kids och är nöjda med det och hur jävla kul är de när man vill ha egna...
Kanske är att dra alla över en kam men de ligger något i det.

Kärleksdravel...tänkte jag skulle öppna mitt frostbitna hjärta lite under sommaren men av någon anledning har det aldrig getts tillfälle, visst finns det många fina kvinnor där ute men av olika anledningar så passar de aldrig riktigt vilket känns lite surt, man har som inte ens fått chansen.  Känns som de står i pannan på mig samma beskrivning som skulle stå på terrariet för en korsning mellan svart änka, krokodil och fugu.

Från hjärtat, ja de är väl ungefär vad som framkommit hittills men tänkte jag skulle försöka mig på lite mer.
Är sjukt less på att vara ensam och man blir bittert påmind om det varje dag på jobbet när man ser barnfamiljer som kommer och badar och man ser hur kul de har tillsammans.  Vad är det jag saknar för att få något sådant!?
Kan för mitt liv inte komma på något, tycker själv att jag är en väldigt fin och känslosam kille med mycket humor som inte ser allt för jävlig ut och som alltid bryr mig om andras välmående och alltid bjuder på sig själv.  Älskar barn och tror jag skulle bli en superfarsa, men de är visst bara jag som ser dessa egenskaper för inte fan är de nån som ens gör ett försök till att umgås med mig, på de sättet...
Gud vad jag känner mig patetisk som sitter och skriver detta men måste bara få det sagt...
Ska hur som helst sluta leta och anstränga mig för å va trevlig, är de nån som vill ha mig så får dom fan komma och ta mig...är öppen för förslag.
Bitter bitter bitter, näe faktiskt inte, bara realist.

Så hur går man vidare härifrån då?
Som tur är finns det botemedel för allt, sitter just nu och knåpar på ett dataprogram som jag kopplar upp mig mot och stannar i, där lever jag ett lyckligt liv och dör som en fullständig människa lyckligt ovetande om att jag på grund av detta program legat stilla i 20 år, blivit groteskt fet och dör i förtid av en hjärtinfarkt.  Anyway, jag vet inte om de så vad spelar det för roll?

Näe, nu blir de sängen och smörpopslistan på spotify, kan varmt rekomendera: My heart is yours - Didrik Solli-Tangen


Kasta inte bort din älsklingsnalle bara för att den är lite nött och gammal, så länge den skänker dig tröst och ger dig trygghet så är den ganska bra att ha till hands.

Cheer up - er realist på nätet

Mitt huvud är så äckligt fullt av en massa skit så jag vet inte i vilken ände jag ska börja.  Tänkte att jag ville skriva om nåt snuskigt men de kommer bara inte nåt, så då tänkte jag på något oseriöst och flummigt men tydligen är vi inte på de humöret heller i kväll så vi provar med något seriöst.  Även här tar det stop och oron börjar växa inom mig att jag tappat stinget.  Ni kanske tycker att de inte är någon fara men seriöst, jag har alltid åsikter om allt och har hur mycket som helst inom mig som vill ut men bläää...  Känner mig som en överkokt potatis som bara faller isär när man tar i den, skalet börjar spricka och innehållet kommer ut i smulor, smaklöst och utan konsistens.

Man borde ju, med tanke på hur allt ser ut i dagsläget, vara mer än nöjd men ändå klarar jag inte av en enda dag utan att hela tiden känna att något saknas.  Det finns ingen riktig mening med nåt och på tal om mening med saker och ting hörde jag att ett gäng filosofer kommit fram till meningen med livet.  Dom blev isolerade från omvärlden och efter mycket tänkande och gissningsvis filosoferande kom de fram till slutsatsen att meningen med livet är...att vara behövd/saknad av någon.  När jag hörde det så kändes det faktiskt ganska logiskt, om man är filosof...  Personligen lever jag fortfarande med åsikten att meningen med livet är fortplantning, detta är i mina ögon logiskt men då är jag ju skadad också.

När vi ändå är inne på fortplantning så kan jag meddela att den fronten är det lugnt på, ingen ännu som kommit och lagt upp sig.  Var dock tidigare under året en som var fast besluten om att mina gener var något hon ville ha, sorgligt nog var denne inte riktigt hundra och jag skulle faktiskt vilja att mina blivande barn inte är dömda redan vid själva tillverkningen utan vill att de ska få chansen att förstöra sig själva precis som jag har.  Tur som fasen att både morsan och farsan är vettigt folk annars hade denna karl inte blivit mycket.  Hade mest troligt ägt en tjusig vit tröja med ärmar som går knyta ihop bakom ryggen och fått bo i ett mjukt vadderat rum, levt på soppa via sond och haft en dammråtta som bästa vän.

På tal om dammråttor så måste jag tyvärr meddela att både Angus och Sven är i råtthimlen (dammsugaren), jag hoppas att de har det bättre i efterlivet än de hade hemma hos mig, hade på tok för många råttor så de fick helt enkelt inte tillräckligt med kärlek.  Även jag har begränsade känslor och har inte hur mycket som helst att ge.

Känslor ja...suck...
Är äckligt less på ensamheten.  Vill ha någon att somna vid varje kväll och som fortfarande är kvar vid min sida i gryningen.  Men uppenbarligen är man inget eftertraktat villebråd, skulle vilja vara en älg första måndagen i september, ca 100.000 svenskar som håller dig som sin högsta önskan.  Men å andra sidan tror jag inte jag skulle orka sålla bland 100.000 stycken och skulle jag välja ett lämpligt pass att gå till så kan man ge sig fan på att man går till fel.  Optimist - javisst...

Näe gott folk nu orkar jag inte mer, ska leta åt min tomma säng för att även denna natt somna med vetskapen att jag som vanligt får lov att vakna upp ensam med ett morgonstånd hårt som titan och ingen som kan lösa problemet åt mig förrutom mig själv.


Enjoy - er spermabank på webben...

Alltså de här med förhållanden är ju lite knepigt i bland, som många vet har herr Andersson nyligen skaffat sig en så kallad flickvän och erkännas måste ju att man inte har den här obrydda stilen man hade när man var yngre.  Då bara flöt man med, brydde sig inte så mycket om vad ens kvinna sa eller gjorde och tog de mesta med en nypa salt.  Nu däremot är man ju totalnojjig, man analyserar minsta rörelse och är det så att hon skulle säga något som man själv inte är riktigt med på så dras det förhastade slutsatser på en gång.  Det kan i och för sig vara till vilken mening som helst som det slår slint där uppe.

Ta till exempel en sån enkel grej som: "Älskling kan vi inte se en film och ta det lugnt på fredag?"  Vad tänker man då, jo som kille så kommer det direkt upp: "YEEES, sex!!" eller i undantagsfall "Fan nu har hon mens igen och vill inte visa sig ute så jag måste vara där och ta all skit för att hon känner sig eländig och hatad av hela världen...suck..."

Klassikern, första gången man säger: "Jag älskar dig" och det är helt knäpptyst, självklart så hörde hon inte vad man sa så man säger det igen "Jag älskar dig", denna gång med ännu kärleksfullare röst.  Svaret man får är "Mmm, va bra...", snacka om att ta tag i hela paketet och vrida om... (jo det gör ont i snoppen och inte i hjärtat för vi killar tänker ju och känner uppenbarligen oavkortat med den) (annars är pungont bra att använda när man ska definera smärta i olika former för en kille)

"Älskling ska vi inte åka och hälsa på mina föräldrar i helgen?"  man tänker självklart "Jaha, nu vill hon gifta sig också, räcker de inte med att vi såg film förra fredan och jag pysslade om henne för hon var på så dåligt humör på grund av sin mens...å inget sex blev det heller, fan hon kunde ju ha sugit av mig i alla fall...vänta nu, vart skulle vi åka??"  alternativt "Faaan ännu en helg utan sex..."

"Tyvärr gubben, men jag har så mycket annat att göra kan vi inte höras eller ses nån annan dag?"  den här är inte rolig för nu sätter hjärnan igång ordentligt "Jaha, ännu en som är otrogen, tillbaka till porrsurfandet och egenframkallad orgasm..."  eller  "FREEEEEDOM!!"  fast den vanligaste är självklart "Jaha, nu vill hon göra slut med mig, fan, jag skulle ha hängt med hem till hennes föräldrar...jaja, nu kanske jag kan hitta någon som, trots mens, är villig att ge mig en avsugning..."


Till mitt försvar vill jag säga att jag själv inte tänker på detta sättet, allt är påhittat och ingen kom till skada under skapandeprocessen.  Men erkännas måste att ens tankar har tendens att sväva iväg när ett mönster bryts eller om man inte får det svar man hoppats på, som tur är finns det ingen anledning till oro, för jag vet att innerst inne, trots att hon får mig att grubbla i bland, nog tycker om mig ganska mycket...


Slappna av - er filosof på nätet

Nu jäklar händer de mycket, har de senaste dagarna gjort en massa intressanta upptäckter om mig själv, folk i min omgivning och om min oförmåga att släppa taget och bara låta allt gå som de går...
Sedan ett antal år tillbaka har jag aldrig tillåtit mig själv att släppa någon riktigt nära av rädslan att bli sårad av den jag älskar.  För någon månad sedan beslutade jag mig för att jag skulle göra ett tappert försök att bryta ner denna barriär som funnits runt mig och det verkar som att jag har lyckats.  Jag kanske inte har släppt någon väldigt nära inpå livet ännu men däremot finns en känsla inom mig som jag knappt minns, jag tror jag älskar igen.  Ni kanske tycker det är löjligt men om ni visste hur instängd jag varit i mig själv skulle ni förstå.  Dock finns det ingen som förstår för jag har ju som sagt inte släppt någon tillräckligt nära för berätta dessa saker.

Äntligen känner jag mig lycklig igen...men också på samma gång helt förstörd.  Jag känner saknad, längtan och jag kan komma på mig själv sitta och drömma om någons varma gröna ögon som stirrar in i mina, ett leende som får mig att le och får mitt hjärta att slå ett extra slag, någons hand i min som aldrig vill släppa taget...
Jag känner mig patetisk som sitter och skriver detta och varje ord och varje tanke får mina ögon att fuktas och jag känner hur en klump byggs upp i halsen.  Att inte få vara nära dig just nu och få släppa ut alla mina känslor och få visa dig hur mycket jag tycker om dig plågar mig. 

Något förvånad är jag över hur lätt det var att släppa taget, jag trodde aldrig att de skulle gå men jag antar att det som fattades var rätt person.  Det är en oerhörd lättnad i alla fall att veta att man inte helt tappat förmågan att känna dessa känslor.  Frågan är nu bara vad nästa steg blir, för just nu känns det som att jag klarar allt...

Alltså de här med känslor är ju ett jävulskt dumt påhitt och jag har i dagarna börjat inse varför jag försökt hålla dem i styr en längre tid...  Det är ju dock inte så lätt alla gånger utan i bland måste man bara ge efter för dem och sätta sig ner och onanera...oj, blev fel där...jag menar man måste ge efter för dem och våga ta det där lilla steget, problemet är dock att det där lilla steget är så oändligt stort för vissa, för mig bland annat...  Jag har starka funderingar på att kolla upp om det finns någon institution som kan tänkas ta hand om sånna som jag så vi inte tillåts härja fritt bland allmänheten.  För hur skulle de se ut om folk sprang runt och drog i skinnet i tid och otid?

Nä nu ska jag försöka vara lite seriös, de kommer ändå att hinna spåra ur innan detta inlägg är slut så jag ska passa på medans jag har några hyfsat kloka tankar i huvudet.
De är nämligen såhär att de finns en ganska söt å trevlig tjej som hänger på väggen vid sängen......det är nämligen såhär att de finns en ganska söt å trevlig tjej som bor i Umeå och pluggar på Universitetet.  Ryktena säger att hon är spritt språngande galen i mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag menar hon är ju trevlig å så men jag som inte varit med en kvinna i hela mitt liv blir lite osäker när hon är så frammåt.  Det närmsta jag varit någon form av erotik med en riktig tjej inblandad var på gymnasiet när min mattelärarinna hjälpte killen framför, böjde sig frammåt och putade med rumpan rakt upp i ansiktet på mig...de va tider de...
Jag vill ju inte visa min osäkerhet och jag vill inte verka allt för världsvan heller, om man bara hade lite koll på hur tjejer fungerade och hur de beter sig i olika situationer så skulle allt bli mycket lättare.  Nej, jag har de fan inte lätt...  Det känns lite jobbigt för de pirrar liksom i magen när jag tänker på henne å de är mer än en gång per dag vill jag lova, jag vill ju att hon ska veta att jag tycker om henne men hur ska jag våga säga det till henne...är de ok att bara säga säga det eller ska man liksom bara ta de lugnt å vänta på att hon tar något intiativ?

Tyvärr tror jag att man någon gång måste försöka inse att det nog inte finns någon där ute för mig, men jag gillar ju hundar så jag kan skaffa mig några sånna för närhetens skull, trivs ju ganska bra ensam så man får väl köpa sig ett hus här i Flarken, sen så finns de ju internet så man kan få sig nån form av erotik...sen så kan man ju adoptera en unge om man nån gång skulle vilja ha nån att ta hand om å pyssla om å lära allt man kan. 
När jag tänker efter låter de inte allt för tokigt.

Fast jag kan inte sluta undra vad hon gör just nu, om hon tänker på mig och om hon ser fram emot nästa möte lika mycket som jag gör.  Många frågor utan svar, ungefär som lärarutbildningen, väldigt mycket är grått i stället för svart och vitt.  Tycker inte om grått...

Ytterligare ett år går mot sitt slut så jag tänkte prova mig på en liten tillbakablick på vad som egentligen hänt de senaste 356 dagarna? (ja jag vet att det är 365 dagar på ett år men det är den 22/12 i skrivandets stund...)

Året började ju alldeles utmärkt, ny utbildning, ny inspark, massa nya goda vänner och en hel del pippande.
Lärare mot de tidigare åren känns helt jävla kanon, klart roligare än gymnasielärare och (förlåt) betydligt trevligare människor i klassen.  Det enda som känns lite sämre är att jag hatar när inget är svart eller vitt, rätt eller fel, allt ska diskuteras och man ska ha åsikter om allt och dessutom kunna skriva ner sina åsikter på papper, något som jag är sjukt kass på.
Insparken var även den riktigt bra, träffade min soulmate Daniel Linerud och härjade vilt en hel termin.  En del nya kvinnor råkade jag också träffa.

Sommaren blev även den en höjdare och började med en liten cykelsemester som varade en hel dag, kudos till 19 som faktiskt cyklade hela vägen till Sundsvall.  Resan slutade i Nynäshamn på midsommarafton men veckan innan spenderades på Prags gator och krogar där det dracks en hel del Kozel, Staropramen, Budwar och Absinth.  Blev lite knullande men träffade en trevlig tyska och råkade röka på för första och sista gången i mitt liv.  Midsommarafton blev en regnig men sanslöst rolig historia, även här inget sex men fick återse en gammal god vän (Andreas Eliasson) vilket var nästan lika erotiskt.
Resten av sommaren bestod av lite bajstorkning och socialt umgänge med äldre människor på ett boende i Ånäset, var även detta riktigt skoj men inget som jag skulle vilja jobba med en längre tid.  Lärde mig ett bra ord här av en gammal underhållande man, begärligt, vila i frid herr Nyman.
Sommaren avslutades med en resa till Kreta med mor, mormor och syskonen med barn och respektive.  Var sjukt härligt och längtar tillbaka, blev dock inget sex här heller men de gick bra ändå.  Tack Åsa, Linda och Markus för de trevliga avslutet på resan, hoppas vi ses snart igen.  Stort tack till mamma för att du är så underbar.

Ny termin, ny nollning och lite sex, har dock fortfarande en tendens att bara sova med kvinnor jag träffar vilket jag inte kan förstå, hur kan man inte vilja sexa upp en vacker och ståtlig karl som denna?
I övrigt har det varit en tung höst, har haft alldeles för mycket i tankarna och har haft svårt att fokusera och släppa loss, har inte alls varit mig själv och har inte förstått varför jag gjort vissa saker jag gjort vilket är det värsta av allt.  Tack Annika för att du bryr dig om mig och orkar lyssna på mig jämt.
Det roligaste under hösten bortsett från älgjakten och 3 fällda älgar var helt klart när den ormrädde Daniel Linerud blev ormbiten i ett tält borta i FIDO-dalen.
Har hunnit med en flytt också och det känns riktigt bra att slippa bo själv i en självmordslägenhet.  Mycket bra intiativ herr Hult.  Har inte hunnit med att göka in sängen ännu dock, vem blir först?

Så till mitt nyårslöfte: Inga mer one night stands, festa mindre, skaffa något stadigt och (kanske) sluta snusa.
Angående "skaffa något stadigt" så har jag vissa krav.  Du bör vara kvinna, ha ett stort hjärta, behandla alla människor väl oavsett vad du tycker om dem, kunna hantera familjekassan då jag inte anses vara någon ekonom, vilja ha barn och helst inte se ut som shrek, är dock villig att kompromissa om övriga punkter uppfylls.  Ooo, höll på att glömma det viktigaste, du bör ha ett sinne för humor och kunna uppskatta sånt mitt sjuka huvud får för sig ibland.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att de varit ett bra jävla år!!


God Jul och Gott Nytt år - er gode vän, son, bror, älskare och nästa

Da lyckades man tillslut hitta en dator, inte for att jag direkt kannt nagot behov av en da vi haft helt sjukt harligt vader.
Har blivit en del ol men eftersom priserna ar ungefar som hemma i Sverige har det inte blivit allt for manga ute pa krogen...handlar man pa en Super market sa kan man fa en ol for ca 6 kr vilket kanns helt ok :P
Maten har ar helt fantastisk den med, inte sa mycket kryddor men massa gronsaker och shit till maten gor att de smakar riktigt bra, saknar dock lite kryddstark mat :S
Grekiskorna har jag inte sett skymten av och hotellet vi bor pa verkar vara fullsmockat med karleksfulla par som akt hit for att ha en romantisk vecka vid poolen...suck...sa ni som var oroliga for att jag skulle bli fast har i Grekland kan pusta ut, jag kommer hem till Sverige som planerat och har med storsta sannolikhet inte nagra skumma sjukdomar med mig hem...

Tiden borjar ta slut...

Varma halsningar till er alla och speciellt till er som slitit pa NH, make me proud tonight... =)


//Mitch - er sexuellt frustrerade hemvandare...

Våren har varit rätt så innehållsfattig så jag har inget snuskigt å skriva om för tillfället, i stället tänkte jag berätta om sommarens kommande bravader.

Det är nämligen så att jag och 3 kära vänner ska bege oss, med cykel, mot södra delarna av Sverige.  Starten går den 6:e Juni i Umeå och slutdestinationen är midsommarfirande i Nynäshamn.  Detta är med bil en resa på ca 70 mil, men med cykel en resa på ca 115 mil...
Under resan har vi olika uppdrag som ska genomföras, vi ska bland annat ge en gåva till kommunalrådet i varje kommun vi cyklar igenom, bada en gång per dag och minst 8 gånger i havet, lära oss något vi inte kan, med mera.
Jag ska lära mig Japanska, hur de kommer gå återstår att se...
Varje dag har folk möjlighet att skicka in ett dagsuppdrag som måste genomföras, detta görs via sms fram till kl 12.00 då vi går igenom uppdragen och väljer ut ett.


Följ hela resan på http://swedenbybike.blogg.se

De finns dom som säger att kärlek är de bästa man någonsin kommer att uppleva medans de finns dom som säger att kärlek e skit.  Personligen måste jag nog hålla med om det första påståendet men för de säger jag inte att det andra är fel.
Jag har ännu inte haft det privilegiet att få uppleva äkta kärlek, eller jo de har jag, kärleken till mina föräldrar och till mina syskon och syskonbarn, den kärleken är för mig ännu den största jag haft och jag måste säga att jag längtar till den dagen jag kommer känna samma kärlek till en en kvinna, någon som får mig att vilja göra allt och offra allt för dom.  Ni ska skatta er lyckliga ni där ute som upplevt denna känsla eller som upplever den i detta nu, för finns det något vackrare eller något mer bekräftande på att man verkligen har uppnått något här i livet...jo de gör de men det kommer ni snart läsa mer om...

Samtidigt finns det dom som älskar någon så mycket och gör allt för denna personen att de glömmer bort sig själva, varför gör ni de, och är de så att ni nu känner igen er så ska jag säga er något...det viktigaste i livet är ni själva, den enda som alltid kommer finnas där för dig i vått och torrt är dig själv, den enda som vet exakt hur du tänker och vet hur du mår är dig själv...så gör nu er själva en tjänst och bli trygga med er själva innan ni försöker skaffa er trygghet med någon annan.  För vad tror ni händer när den tryggheten försvinner, jo ni står ensamma kvar med en person ni inte är trygga med...er själva.  Vad vill jag nu få sagt med detta, jo...om du inte finner en inre balans och känner dig själv, känner dig trygg med dig själv, kommer du aldrig kunna älska fullt ut...du måste även våga riskera att bli sårad och att såra någon för att kunna älska någon annan av hela ditt hjärta och låta dom älska dig.

Ni som nu tycker kärlek e skit och att det inte finns något jobbigare, ni har förmodligen inte träffat den rätte ännu...och med den rätte så menar jag inte någon som du/ni älskar av hela ert hjärta utan någon som även älskar er tillbaka, någon som ger lika mycket som den får, någon som alltid vill ditt bästa, någon som alltid ställer upp för dig, någon som ser dig för den du är och älskar dig för de trots dina brister...  En klok man sa en gång efter sin kärestas bortgång, att det var inte all lycka, allt dom hade gemensamt och allt som han älskade hos henne som han saknade, det var hennes brister, hennes egenheter och allt som var speciellt med just henne som han saknade...och vad definerar inte kärlek på ett bättre sätt än just de?

I mina ögon så finns det bara en sann kärlek och det är kärleken till ens barn, för vad kan någonsin vara vackrare än att se en del av sig själv, något som man själv har skapat, att växa upp och bli en del av världen vi lever i...och tyvärr grabbar men vi ligger i lä, för finns det någon som känner sådan evinnerlig kärlek till någon så slår en mors kärlek till sitt barn allt...  Ni mödrar där ute ni vet vad sann kärlek är och vi har mycket att lära av er...

Så hur kommer det sig att någon som tror sig veta så mycket om kärlek inte lyckas finna den själv...visste jag det skulle jag nog inte sitta här själv en tisdagsnatt och skriva allt detta men en sak vet jag.  Den rätta för mig finns fortfarande kvar där ute, hon har bara inte förstått det ännu...eller så har man hjälpt henne hitta en person som hon trivs med och älskar, vad vet jag...

Så vad ska vi dra för slutsatser av allt detta.........

Ni som ännu inte hittat rätt, misströsta inte, lär känna er själva, finn en inre trygghet och stressa inte...drömprinsen/prinsessan kanske inte e den där coola, snygga, charmiga typen utan den blyga personen i bakgrunden ni aldrig sett tidigare på grund av er missbild av vad som är perfekt.

Ni som har hittat men inte trivs, släng ut soporna, jag lovar det finns bättre det gäller bara att se allt och inte vara för enkelspårig...

Ni som hittat rätt...grattis!!


OMNIA VINCIT AMOR - KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT


Nog med struntprat för i kväll och jag måste be om ursäkt för att de inte blev nåt snuskigt denna gång, men tro mig, de kommer...

Älska er själva - er kärleksguru i etern!

Det här med könssjukdomar är ju lite av ett elände, tänk om dom inte fanns då skulle man ju kunna knulla runt bäst man ville utan att behöva nåt jävla latexskydd runt herr penis...tänk er friheten.  Det enda man skulle kunna råka ut för är ju då ungar men de finns botemedel mot sånt också, abort är ju en beprövad variant som jag fått vara med om några gånger för mycket i mitt liv, närmare bestämt 3 gånger.  Dagen efter piller är ju ett annat alternativ, men tänk er så jobbigt för kvinnorna, de skulle i princip ha blödningar året runt om de hade ett hälsosamt sexliv.  P-piller, eller som jag brukar kalla dom, guds gåva till mannen, är nog, enligt min uppfattning, det bästa alternativet.
Men åter till sjukdomarna.  Enligt säkra uppgifter har det varit en klamydiaepidemi på universitetet i höst och det är ju inte så underligt som det knullas runt i studentlägenheterna på Ålidhem, Carlshem, Tomtebo, Nydalahöjd och Mariehem.  För säkerhets skull så tyckte jag det var dags att göra ett test, vad som dock störde mig fruktansvärt var att, när jag vaknade på morgonen och var kissnödig som aldrig förr och skulle försöka klämma fram några droppar till provröret så hände ingenting.  Kämpade febrilt i säkert 10 minuter innan det kom något, lyckades i alla fall få ut tillräckligt, knep åt och pluggade igen provröret.  När det sedan var dags för den verkliga urineringen var flödet återigen normalt och njutningsgraden var snäppet under en utlösning.
Dagarna fram till i dag har varit oerhört nervösa och i dag när jag fick smset att mitt resultat fanns på internet slog hjärtat ett extraslag och pulsen ökade till 140.  Så knappade jag då in mitt personnummer och min kod och klickade på "visa resultat", jag fattade ingenting och kände mig något förvirrad men insåg att jag nog var tvungen att läsa texten, följande stod att läsa:
"Ditt prov visade att du inte var smittad av klamydia. Men om du själv starkt misstänker att du blivit smittad av en könssjukdom, är orolig eller om du har besvär som du tror kan vara orsakade av en könssjukdom rekommenderar vi dig att besöka en ungdomsmottagning eller en STI-mottagning. Kondom är det enda skydd som finns mot att bli smittad av klamydia så använd alltid kondom om du vill vara säker på att inte smitta eller smittas! Är du osäker på om du skyddar dig tillräckligt mot könssjukdomar kan du också få prata om det och få råd."

Det finns uppenbarligen en gud och nu kan man med lugn och ro knulla runt lite igen.


På återseende - er sexguru i etern

Alltså det här med kvinnor...  Ni får ursäkta men jag kommer inte på mer att skriva om dessa fantastiska väsen så i stället tänkte jag skriva lite om vad som är nytt inom politiken.  Läste senast i går om ett nytt lagförslag som innebär att om en kvinna ber en man följa henne hem efter en blöt krogrunda så ska man, om lagförslaget går igenom, vara tvungen...dessutom ska mannen vara skyldig att betala samtliga utgifter som kommer när man gått ut från krogen, dvs taxi, mat, gemensamt boende, giftermål, skillsmässa, underhållsbidrag...ja allt.  Ingen större skillnad motför nu med andra ord.

Nej nu lämnar vi detta och går tillbaka till verkligheten i stället och berättar om något som nyligen inträffat, dagen efter Alkemisten.  Nu undrar ni säkert vad jag hittat på för dumt, vad som gick sönder denna kväll, vad som söps bort eller vem jag gick hem med...och ni som känner mig vet ju att jag aldrig går hem med kvinnor så de kan det ju omöjligt vara.
Det hela började kl 18 på lördagkvällen med karaokefest på Fysikgränd, tema för kvällen var 90-tal och herr Andersson hade klätt ut sig till sin stora barndomsidol, Ragge.  Vi sjöng och stojjade och drack väl en hel del öl också.  Frammåt 8 tiden kommer en vacker dam fram till mig och frågar: "När ska du börja ragga på mig då?" rapp som man är i käften svarade jag lite oskyldigt: "Nu!?" och sen var kvällen räddad.  Det var sagt att alla skulle till Origo men av okänd anledning hamnade jag och denna vackra kvinna på herr Anderssons favorithak NH där vi bokstavligen hävde i oss 2 öl, hon satt sig i mitt knä och sen var vi fast i en storm av kyssar och smek.  Dock blev det inte långvarigt utan vi bestämde oss för att flytta festen till Ålidhem och Historiegränd 10B.  Resten får ni fantisera om...

Vad som hände sen är en lång historia men jag har i alla fall träffat damen i fråga vid ett flertal tillfällen och måste erkänna att jag fallit lite för henne.  Det finns däremot ett stort problem och ett som jag har tampats med tidigare vid ett antal tillfällen, hon är upptagen så att säga...VARFÖR träffar jag alltid upptagna kvinnor och vad vill dom mig!?  Börjar bli fast övertygad om att det vilar en uråldrig förbannelse över mig, men va fan, jag är inte bitter.  Jag ser det i stället som ett utmärkt tillfälle att få lite spänning i mitt liv, som om det inte är nog med alla andra dumheter man hittar på...

Hur ser jag då på allt detta?  Jag har en gång varit den som blivit bedragen och det är en av dom värre upplevelserna jag varit med om, jag har varit bedragaren och vet hur dåligt jag mådde över det och jag har tidigare varit med en kvinna som i samma stund bedrog sin dåvarande karl och jag vet hur jobbigt det var både för mig och henne.  Men om jag ska vara ärlig så känner jag ingenting, det kan låta kallt och jag vet att många av er där ute tycker det är fel, fel, fel...men, men...



Knulla lugnt och akta er för arga pojk/flickvänner - er player i etern