sexonthebeach

Hej hopp. Länge sedan jag skrev lite seriöst med dig bloggen. Hoppas du inte varit allt för orolig över vart jag varit och hur jag har haft det. Jag kan i alla fall meddela att jag haft det alldeles förträffligt och mår riktigt gött, det hade väl i och för sig kunnat vara en aning bättre men när de blir fredag så kommer livet kännas mycket lättare igen. Varför undrar du då, jo, för att då kommer Ida hem till mig igen. Just de, Ida har jag ju inte berättat om för dig ännu, så ofint av mig. För att inte tråka ut dig fullständigt så ska jag dra den korta versionen.

 

Jag såg Ida för några veckor sedan på mötesplatsen.se, läste om henne, kollade in hennes bilder men vågade inte skriva av någon dum anledning. Efter att ha samlat mod ungefär en dag så skrev jag i alla fall och det har visat sig vara det klokaste beslut jag fattat sedan jag valde att byta ut den uppblåsbara dockan. Hur som helst så började vi skriva till varandra och på kvällen den 5/6 2014 åkte jag hem till hennes föräldrars hus för att träffa henne för första gången.

Det är få ögonblick i livet mina vänner som bränner sig fast i minnet och man minns dem som om de var en sekund sedan, det ögonblicket hon öppnade dörren är ett sådant och när jag tänker tillbaka så kan jag inte låta bli att tänka på en alldeles förträfflig del ur en av de bästa låtarna genom tiderna.

Från den stund våra blickar möttes har jag varit helt säker på en sak, kärlek vid första ögonkastet existerar!

Det är i dag 13 dagar sedan vi sågs för första gången men jag älskar henne som om hon varit i mitt liv sedan dagen jag föddes, kanske låter märkligt men frågan är om det inte är såhär det känns när man hittar sin själsfrände. Du kanske tänker att jag är naiv och att verkligheten kommer ikapp mig tillslut och det är ok, du får tänka så men jag tänker att du har fel. Ida är allt jag har drömt om och lite till, varje sekund utan henne känns som en evighet och varje stund med henne står tiden stilla och det enda som existerar i det ögonblicket är vi två.

 

Till den dagen jag drar mitt sista andetag kommer det ögonblicket jag såg dig Ida vara fastetsat i mitt minne och om jag på ålderns höst skulle bli gaggig så kan du väl vara så snäll att påminna mig om det och berätta vår historia, den som precis börjat men aldrig kommer ta slut...

 

 

Tack för att du lyssnar bloggen trots att jag är en dålig vän som hör av mig så sällan men jag ska försöka bättra mig. Om inte annat kommer jag säkert tråka ut dig med mer tjat om kärlek och lycka men de får du fan stå ut med!

 

 

Älskar er alla men mest av allt dig Ida!! <3