I ett hus vid skogens slut

Har konstigt nog varit väldigt lugnt på jobbet i dag så vad passar då bättre än att skriva av sig lite, här kommer mitt senaste verk.

Kylan har kommit och mörkret faller på
Jag vill inte vara ensam, önskar vi var två
I månens sken jag vandrar men trots stjärnor och norrsken känns världen tom och grå
Jag vill inte vara ensam, önskar vi var två
Gryningen kommer, visar mig vägen till hemmets tomma vrå
Jag vill inte vara ensam, önskar vi var två
Med ett leende så vackert och varmt du står framför stugan min
Aldrig mera ensam, för nu är jag din


Enjoy.

Unikt

Då var man då på väg tillbaka till Flarken igen då och jag måste säga att jag har inte mått så bra som jag gör nu på väldigt väldigt väldigt länge, skulle gissa att jag känner mig "nästan" som om man varit på en öde ö i flera år och äntligen blir hittad och får återse sina nära och kära.  Har till och med fällt några små tårar bara av tanken på hur lycklig jag känner mig och dragit slutsatsen att jag nog aldrig mer vill lämna denna fantastiska lilla norrlandshåla.
Men med min tur träffar jag snart nån kvinna från andra sidan jordklotet som lurar iväg mig dit och håller mig inspärrad på vatten och bröd och låta hela socknen utnyttja mig sexuellt för att skapa en liten arme av små Micheavkommor.  Den som lever får se.

På dramafronten har det hänt väldigt mycket, njutit till fullo av de senaste veckornas intriger och strapatser.  Vissa strapatser kan jag dock erkänna var lite onödiga men ändå inget som jag ångrar.  Vad jag däremot ångrar är att jag tydligen har "vänner" som verkar tycka att det är ett väldigt intressant samtalsämne och verkar ha åsikter om vilka jag väljer att umgås med.  Vad har jag då att säga om detta.  Sköt erat eget, för de är inte direkt så att ni visat något intresse av att spendera er tid med mig så varför bryr ni er!?  Lågt, omoget och förbannat tråkigt men nu vet man i alla fall att ni inte är värda någon av min tid så jag är glad att jag umgås med andra.  Ha ett bra liv.

Nog med drama.

Ska på undersökning i morrn, tydligen var de intresserade av att göra några neurologiska studier på mig på universitetet på grund av min höga IQ och min otroliga förmåga att skriva en massa strunt.  Ska bli riktigt spännande men tror inte de kommer komma fram till något annat än att jag bara är en helt vanlig man i 30-årsåldern med normalbegåvning och livlig fantasi.  Ska också kolla upp min fotled som inte behagar att fungera tillförlitligt, lutar åt amputation och fotprotes men de ska nog funka de också.  Oroar mig dock för att man kan tappa lite kraft i juckningarna när man har sex på grund av att man bara har en fot att hjälpa till med, för inte har man väl fotprotesen på när man gökar, eller!?  Får hoppas att de bara är ett ledband eller nåt mindre viktigt som är skadat så jag slipper ligga vaken om nätterna och oroa mig över nya varianter på sexställningar.  Någon som har föreställt sig än hur sexet skulle se ut, trodde väl de, inte bara jag. 

Sen så är jag fortfarande småsugen på att skaffa mig en söt och trevlig tjej, vilken chock va?  Näe men de börjar som kännas att de är dags, enda problemet är att ingen ännu lyckats charma charmören från de norrländska skogarna så jag tänkte ge lite tips.
1. Jag tycker om när du tar på mig.
2. Om du bara vill.
3. Shut your mouth.
4. Violent pornography.
5. Drunken lullabies.
6. Let me entertain you.
7. Girls, girls, girls.
7 enkla steg och jag är din, så gott som i alla fall.
Seriöst så kräver jag väldigt mycket, mest troligt så mycket att inte många av er skulle ha en chans men känner du dig kaxig så ska du veta en viktig sak, jag tycker det är väldigt ocharmigt med kvinnor som inte lägger fokus på bara en man utan flera.  Jag vill precis som ni känna mig unik.  Lyckas ni med det så är ni på väldigt god väg.

Jag grät över min kära vän Mikael Hällström i helgen också, något jag inte gjort på väldigt länge och det kändes väldigt skönt att få ut lite.  Har sedan dess varit väldigt känslosam och inte klarat av några "känslosamma ögonblick" utan att börja gråta, det känns som att jag börjar hitta mig själv igen och mycket tror jag är tack vare flytten till Flarken, mitt hem.  Ser med spänning fram emot hur allt kommer utveckla sig, jag kanske till och med lyckas bryta ner min barriär helt och öppna upp mig igen, vilken härlig känsla de vore.
Nu ska jag i alla fall leta åt soffan och se på the notebook så jag får ut ännu mer.


Vila i frid - er förlista vän.

RSS 2.0