R.I.P.
Mitt huvud är så äckligt fullt av en massa skit så jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Tänkte att jag ville skriva om nåt snuskigt men de kommer bara inte nåt, så då tänkte jag på något oseriöst och flummigt men tydligen är vi inte på de humöret heller i kväll så vi provar med något seriöst. Även här tar det stop och oron börjar växa inom mig att jag tappat stinget. Ni kanske tycker att de inte är någon fara men seriöst, jag har alltid åsikter om allt och har hur mycket som helst inom mig som vill ut men bläää... Känner mig som en överkokt potatis som bara faller isär när man tar i den, skalet börjar spricka och innehållet kommer ut i smulor, smaklöst och utan konsistens.
Man borde ju, med tanke på hur allt ser ut i dagsläget, vara mer än nöjd men ändå klarar jag inte av en enda dag utan att hela tiden känna att något saknas. Det finns ingen riktig mening med nåt och på tal om mening med saker och ting hörde jag att ett gäng filosofer kommit fram till meningen med livet. Dom blev isolerade från omvärlden och efter mycket tänkande och gissningsvis filosoferande kom de fram till slutsatsen att meningen med livet är...att vara behövd/saknad av någon. När jag hörde det så kändes det faktiskt ganska logiskt, om man är filosof... Personligen lever jag fortfarande med åsikten att meningen med livet är fortplantning, detta är i mina ögon logiskt men då är jag ju skadad också.
När vi ändå är inne på fortplantning så kan jag meddela att den fronten är det lugnt på, ingen ännu som kommit och lagt upp sig. Var dock tidigare under året en som var fast besluten om att mina gener var något hon ville ha, sorgligt nog var denne inte riktigt hundra och jag skulle faktiskt vilja att mina blivande barn inte är dömda redan vid själva tillverkningen utan vill att de ska få chansen att förstöra sig själva precis som jag har. Tur som fasen att både morsan och farsan är vettigt folk annars hade denna karl inte blivit mycket. Hade mest troligt ägt en tjusig vit tröja med ärmar som går knyta ihop bakom ryggen och fått bo i ett mjukt vadderat rum, levt på soppa via sond och haft en dammråtta som bästa vän.
På tal om dammråttor så måste jag tyvärr meddela att både Angus och Sven är i råtthimlen (dammsugaren), jag hoppas att de har det bättre i efterlivet än de hade hemma hos mig, hade på tok för många råttor så de fick helt enkelt inte tillräckligt med kärlek. Även jag har begränsade känslor och har inte hur mycket som helst att ge.
Känslor ja...suck...
Är äckligt less på ensamheten. Vill ha någon att somna vid varje kväll och som fortfarande är kvar vid min sida i gryningen. Men uppenbarligen är man inget eftertraktat villebråd, skulle vilja vara en älg första måndagen i september, ca 100.000 svenskar som håller dig som sin högsta önskan. Men å andra sidan tror jag inte jag skulle orka sålla bland 100.000 stycken och skulle jag välja ett lämpligt pass att gå till så kan man ge sig fan på att man går till fel. Optimist - javisst...
Näe gott folk nu orkar jag inte mer, ska leta åt min tomma säng för att även denna natt somna med vetskapen att jag som vanligt får lov att vakna upp ensam med ett morgonstånd hårt som titan och ingen som kan lösa problemet åt mig förrutom mig själv.
Enjoy - er spermabank på webben...
Man borde ju, med tanke på hur allt ser ut i dagsläget, vara mer än nöjd men ändå klarar jag inte av en enda dag utan att hela tiden känna att något saknas. Det finns ingen riktig mening med nåt och på tal om mening med saker och ting hörde jag att ett gäng filosofer kommit fram till meningen med livet. Dom blev isolerade från omvärlden och efter mycket tänkande och gissningsvis filosoferande kom de fram till slutsatsen att meningen med livet är...att vara behövd/saknad av någon. När jag hörde det så kändes det faktiskt ganska logiskt, om man är filosof... Personligen lever jag fortfarande med åsikten att meningen med livet är fortplantning, detta är i mina ögon logiskt men då är jag ju skadad också.
När vi ändå är inne på fortplantning så kan jag meddela att den fronten är det lugnt på, ingen ännu som kommit och lagt upp sig. Var dock tidigare under året en som var fast besluten om att mina gener var något hon ville ha, sorgligt nog var denne inte riktigt hundra och jag skulle faktiskt vilja att mina blivande barn inte är dömda redan vid själva tillverkningen utan vill att de ska få chansen att förstöra sig själva precis som jag har. Tur som fasen att både morsan och farsan är vettigt folk annars hade denna karl inte blivit mycket. Hade mest troligt ägt en tjusig vit tröja med ärmar som går knyta ihop bakom ryggen och fått bo i ett mjukt vadderat rum, levt på soppa via sond och haft en dammråtta som bästa vän.
På tal om dammråttor så måste jag tyvärr meddela att både Angus och Sven är i råtthimlen (dammsugaren), jag hoppas att de har det bättre i efterlivet än de hade hemma hos mig, hade på tok för många råttor så de fick helt enkelt inte tillräckligt med kärlek. Även jag har begränsade känslor och har inte hur mycket som helst att ge.
Känslor ja...suck...
Är äckligt less på ensamheten. Vill ha någon att somna vid varje kväll och som fortfarande är kvar vid min sida i gryningen. Men uppenbarligen är man inget eftertraktat villebråd, skulle vilja vara en älg första måndagen i september, ca 100.000 svenskar som håller dig som sin högsta önskan. Men å andra sidan tror jag inte jag skulle orka sålla bland 100.000 stycken och skulle jag välja ett lämpligt pass att gå till så kan man ge sig fan på att man går till fel. Optimist - javisst...
Näe gott folk nu orkar jag inte mer, ska leta åt min tomma säng för att även denna natt somna med vetskapen att jag som vanligt får lov att vakna upp ensam med ett morgonstånd hårt som titan och ingen som kan lösa problemet åt mig förrutom mig själv.
Enjoy - er spermabank på webben...
